Ja det är nog dags att skriva lite här.

Har både hänt en del och ändå inte skett ett smack! Trodde under början av december att jag skulle tävla swe-cupen i Sollefteå i mellandagarna men så blev inte fallet. Tyckte det var bättre att fokusera på att bli frisk/bra känsla i kroppen och kunna göra bra tävlingar längre fram istället. Så målet förflyttades till att tävla i sysslebäck strax efter nyår och sista uttagningstävlgarna till JVM och på så sätt min sista chans att visa vad jag går för. Men nog lyckades jag få halsont och lite feber mm under nyår och som hållit i sig fram tills bara för någon dag sen. Så det blev inte någon tävling för mig i Torsby (tävlingen flyttades från Sysslebäck till Torsby) heller och därmed var chansen för JVM i princip obefintlig. Uttagningen är klar och mitt namn finns såklart inte med, tyvärr! Verkligen jättetråkigt när jag missar säsongens stora mål.

Jag fårstår såklart att jag inte kan bli uttagen utan att visa det minsta och inte veta när jag blir bra. Självklart förstår jag det men ändå är jag så himla frustrerad/ledsen/arg! Men har ignen att vara arg på eftersom ingen kan rå för att inte min kropp vill sammarbeta med mig och jag vet att jag inte borde vara arg. Men ändå kommer det ibland lite för hårda ord till nära och kära bara för att jag är så frukstrerad över att inget funkar!

Har inte kört ett hårt pass (sånär som ett laktattest på 15 min) sen tävlignarna i Idre i november och jag blir knäpp på att gå och vara för frisk för att ligga hemma i sängen men för sjuk för att orka träna för fullt.

Alla tester jag gjort visar bra så frågan är varför jag inte är bra!!?

Har pratat med "Twar-läkaren" och ska förhoppningsvis träffa honom nu framöver för att antingen få bekräftat att jag har twar eller utesluta det. Frågan är vad som är värst. Har jag twar får jag inte träna alls och måste äta pencelin (som jag inte ens vet om jag tål!?). Men då har jag i alla fall en anledning till varför kroppen inte fungerar på mig. Om det inte är twar måste jag försöka komma på vad det kan vara eller bara acceptera att jag är övertränad eller att jag helt plötsigt blivit jättedålig och otränad. (vilket låter lite konstigt).

Hur som haver är det vila eller lugna pass som gäller ett par veckor till... Och jag passar verkligen inte ihop med chillträning! Det är inte jag liksom..

Så livet i allmänhet går lite trögt just nu. Ingen/ lite träning betyder i första hand att jag är frustrerad, smågrinig, inte det minsta lugn eller har någon "mår bra" känsla i kroppen. Men det betyder även all tid i världen att plugga, skjuta, umgås med kompisar och släkt. Men vad jag oftast gör är att bara sitta och rulla tummarna ungefär. Orken finns liksom inte!   Och det är det som stör mig mest..